DjupsomYta

Hur är människan unik? Vad gör henne unik bland jordens enorma mångfald? En rad faktorer har gjort oss till ledande på jorden och vi kan minst sagt behärska alla dess delar: vi har kommit så pass långt att vi blivit en fara för oss själva och allt annat liv på jorden. Vi har korsat alla gränser och samtidigt som vi förminskat jorden har vi även låtit alla möjligheter växa.

Men vad gör oss unika? Vår moral? Vår intelligens? Vår förmåga att veta att vi själva vet? Vår förmåga att skilja mellan rätt och fel, samtidigt som vi själva begår alla fel? Alla dessa frågor väcker debatt, och jag skall inte lägga ned tid på någon av dem. Jag skall istället påstå något som är sant. Dans i takt, till musik och instrument. Det är något vår art har för sig själv, något vi är unika med.

Inget annat djur på denna planet, som vi vet, dansar i takt till musik. Hästar dansar. Humlor dansar. Valar sjunger. Djur leker och parar sig under musikaliska liknelser, men på detta plan står vi människor ensamma. Hur kommer det sig? Är dans till musik något vi, likt talet och språket, fått med födseln? Vi vet ju direkt när nästa slag på trumman skall komma, och vi vet exakt hur dans går till. Vi kan komma ihåg mitt och ditt personnummer, men vi kan - otroligt nog - minnas hundratals texter till låtar. Vi kan minnas hundratals rytmer och olika ljud. Hur?

Hundratusentals generationer av människor har lett oss till dem vi är nu. Du, jag, alla andra, vi är alla produkten av en tre miljoner lång kedja av familjer. Människans hjärna två hundra tusen år före Kristi födelse såg, som vi med forskning vet, exakt likadan ut som vår egen gör nu. Endast samhället var annorlunda. Vi levde i grottor. Vi var jagade. Vi var utrotningshotade. Modern forskning tror att det, för två hundra tusen år sedan, endast fanns ett fåtal tusen människor vid liv. Dessa få tusen människor kämpade och levde, de trotsade alla hinder och vi har dem allt att tacka. Denna utveckling har gett oss förmågan att dansa, vår lust att dansa när vi hör musik. Hur då? Jag besvarar frågan med en ny fråga.

Hur betedde sig dessa människor? De var som oss! De var envisa, glada, arga, ledsna och svartsjuka. Gräl uppstod enkelt och man blev tvungen att lösa dem. Först talade man om problemet. Sedan fick man hitta nya metoder. Slagsmål, där inte bara en, utan där bägge riskerade att dö ville man undvika. Hur löste man konflikter?Forskning visar att man dansade! Man kompromissade sina meningsskiljaktigheter med dans och musik!

Slutsatsen är då att de familjer och klaner som dansade, de överlevde! Evolutionens fakta. De som inte dansade, de förstördes, de gick under... de dog. Just på grund av detta har vi fått vår vilja att dansa, att sjunga. Att känna oss fria - när allt annat känns förlorat och när vi är nere. När vi, likt människorna under den stora istiden, kämpar för att överleva, glömmer vi aldrig de små dagliga nöjena. Dessa får oss att vilja leva igen! Din känsla för att börja klappa i takt och röra på fötterna i kombination till musik är endast en produkt av hundra tusen år av mänsklig evolution och det är en viktig känsla - den fick oss att överleva! Glöm inte det!