Andas
Han lät läslampan vara tänd en stund, tills hon andades lugnt. Hon kastade sig i sömnen och det ryckte i kinderna och en gång stirrade hon med vidöppna ögon. Han vaknade strax före gryningen med en känsla av att rummet var tomt. Han tände lampan. Hon låg inte i sin säng. Båda tvättsäckarna var borta och han visste precis var han skulle leta.
Han hittade henne i den varma tvättstugan där hon sov till det dämpande dunket från tvättmaskinen i doften av blekmedel, tvättmedel och mjukmedel.
Hennes bakgrund var psykologi - Hans var journalistik - men det var ändå han som förstod att tvättmaskinens rytmiska dunkande var som ett pulserande hjärta och att dess forsande vatten var vad den ofödde kan höra - vårt sista minne av frid.
Åh, jag älskar! Det var ju den som jag snodde utav för att göra min novell i litterär gestaltning. :)
Japp, det minns jag =D den är mysig!
