"En profet" - årets bästa film.

 

*

 

 

Tahar Rahim spelar Malik El Djebena i En profet. I fängelset hamnar han i klorna på maffiabossen Cécar Luciani, som spelas av Niels Arestrup.

 

Skådespelare: Tahar Rahim (höger på bilden), Niels Arestrup (vänster).

 

Den prisade filmen ”un Proheté” (En profet) handlar om överlevnadsidéer på bekostnad av andra och sönderslagna hjälteideal – eller, om man så vill, sociala omständigheter med total avsaknad på hjälteidentifikationer – som byggs upp av utmärkt skådespeleri.


När Malik (Rahim) med muslimskt ursprung anländer till fängelset verkar hans liv vara värt noll: han är analfabet, har ryggen sargad av piskrappsärr, har inga vänner eller familj. Han är osäker, oerfaren och bara arton år. Hans enorma utsatthet gör honom till ett enkelt byte – inte minst för den korsianska maffian som tvingar honom att mörda den muslimska medfången Reyeb, varpå Malik blir deras uppassare; han kokar deras kaffe, tar emot glåpord, städar cellerna och springer ärenden. Malik visar sig dock vara oerhört observant och uppmärksam; han suger åt sig information om maffians ärenden, lär sig fängelsets koder, studerar och lär sig maffians språk.

 

Och det är det här är som är utgångspunkten i un Proheté; för Malik är fängelset en ny värld som han kan återfödas i och som han även kan manövrera och manipulera. Han saknar också skrupler när han gör så, han utvecklas - från en osäker tonåring -  till en hård och farlig kriminell intagen.

 

Un Proheté börjar som så många andra fängelsefilmer med den obligatoriska kroppsöppningsundersökningen men just där upphör också likheterna. Visst, filmen är bitvis väldigt brutal, men genom exemplarisk dramaturgi och viss surrealism lyckas filmen släppa in en annan värld och långsamt skala bort det vi är vana vid.

 

För filmen igenom görs kopplingar mellan Maliks liv och Muhammeds liv. Och regissören visar mot slutet en tro på att individen – genom religionen som inspiration – kan höja sig över den sociala tillvaron. Det här är inte bara utmärkt filmskapande utan skönt i en tid som denna, då islam, som religion, får ta emot så mycket spott och spe.

 

Tack vare dess surrealism, skådespeleri i högklass, dramaturgi och tveeggade handling är un Proheté klart den allra bästa filmen som går att se på bio idag och även en av de bättre filmerna jag sett.

 

6/6 i betyg

 


*



Kommentarer
Postat av: Petter

un prophète! Förlåt, jag har stavat fel på filmtiteln texten igenom.

2010-07-26 @ 19:35:44
URL: http://djupsomytan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0