"Iron man 2" - inte värt pengarna
*
Trots dugliga premisser från ettan, stora resurser i form av pengar samt en imponerande samling skådespelare är ”Iron man 2” en riktig ”Shitfest” med lama actionscener, dålig karaktärsutveckling, en djungel av robotar samt hög ljudnivå.
När det gällde Iron man nummer ett kunde man förlåta filmens krystade intrig. Där fanns stadig action, en bra skapelse med en bra premiss och en smula hyfsat skådespeleri fast dock med klichéer.
När det gäller film nummer två finns det inga sådana förbehåll alls. Överhuvudtaget. Trots sin skådespelarlista med bland annat Gwyneth Paltrow, Samuel L Jackson, Scarlett Johansson (som faktiskt erbjuder två läckra fightingscener), Mickey Rourke och Robert Downey Jr i titelrollen, och massor av resurser i pang-pangverkstaden och i robotbranschen med en högteknologisk sfär har jag svårt att förlåta någonting, överhuvudtaget, i Jon favreaus förtvivlade mix av medelålders narcissistiska och egocentriska vapentillverkare på catwalken, bilåkning i Monaco, sedvanligt skitsnack om det ekologiskt bästa, en vodkabaserad övertatuerad ryss (spelad av Mickey Rourke med en fånig rysk accent – var det bara jag som märkte att han hade silverfärgade naglar?!) med stål i tänderna, koreograferade kung-fu sparkar och en återkommande utsikt genom en videohjälm med en känsla av klaustrofobi (lägg märke till att ingen svettas i hjälmarna trots bristen på luft och striden för livet).
Inte ens de speedade försöken till insikt i dialogerna kan maskera den totala bristen på spänning och nerv filmen igenom. När väl filmen erbjuder action mot slutet är scenerna fördummade, förkortade och ärligt talat lama. Jag trodde aldrig att en duell mellan Rourke och Downey i robotdräkter skulle kunna bli så tafatt. Och de fläskiga rocklåtarna som stundvis bryter in i filmens handling förhöjer eller tillägger ingenting i detta tröttsamma hantverk. Låtarna höjer bara bullernivån. De mesta av dialogerna innehåller ett konstant ”bitch and moan” (även när Downey håller på att dödas av ett gäng irriterade drönare) mellan huvudpersonerna. Det är också mycket förklaring och idé men trots det ingenting som händer. Och trots inhoppen från ”Nick Fury” samt ”Svarta änkan” förblir Iron man 2 en djungel av leksaksaction och väldigt dålig film i förhållande till kostnaderna. Ett ”shitfest” av biofilm inte värt pengarna. Här finns ingenting alls att förlåta.
1,5/6
*
