Svalt silver

 

*


Spelar ingen roll

vem av oss

som dog

eller hur jag vält min kung

och du minns inte mig

men vi gungade längst

där marken drömt om blod


Jag såg dig först

när du skingrats ut ur bild

du surrade blommor

hårt mot mitt huvud

som om mitt huvud var jord

och det kunde hålla blommor en längre tid


Ja den meningslösa hettan

av allt det meningslösa

jag slog upp ett valv

över min kropp

ett svalt silvrigt valv

med rubinsvarta bitar

av glas

och du gav mig något

jag ljuger inte om sånt

jag säger även sorgen har armar

som omfamnar dig

du kan inte läkas

i en värld du aldrig krossat

DU KAN INTE LÄKAS I EN VÄRLD DU ALDRIG KROSSAT!


*

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0