DjupsomYta

Rättsfallskoncentrat, NJA 1996 s 598 Björnen Broddwar grupp III

Fakta

Rune E och Bengt R bytte husbilar med varandra. Bägge fordonen överläts i ”befintligt skick”. Rune E gjorde två ytliga besiktningar av Bengt R:s husbil, varav dennes fru vid den andra besiktningen påpekade att hon tyckte sig känna en lukt av mögel. Bengt R sade då att husbilen troligen erhållit en unken lukt av att den stått inomhus under vintern. Utväxlingen av husbilarna genomfördes kort tid senare och en mer noggrann undersökning av fordonet gjordes inte. När Rune E senare använde husbilen fanns mögellukten fortfarande kvar. En mer ordentlig granskning visade då att husbilen hade relativt stora fuktskador. En reklamation och en hävningsförklaring skickades till Bengt R som vägrade att häva köpet.

Rättsfråga

Fråga huruvida köpare enligt 20 § 2 st köplagen varit förhindrad att åberopa fel när varan varit i väsentligt sämre skick än köparen med fog kunnat förutsätta (19 § 1 st 3 köplagen).

Högsta domstolens lösning

Det konstaterades att den av Bengt R överlåtna husbilen varit i väsentligt sämre skick än vad Rune E kunnat anta och att det inte finns någon generell skyldighet för en köpare att undersöka en köpt vara. Det uttalades också att en köpare inte kunde åberopa fel som denne bort märka vid en undersökning av varan (20 § 2 st köplagen). Vilka fel som en köpare vid en undersökning borde upptäcka måste dock avgöras i förhållande till köparens faktiska förmåga att finna dessa fel; det sades att beaktning kring undersökningens omfattning samt köparens praktiska möjligheter - med hänsyn till bland annat sina kunskaper - att uppräcka felet i fråga måste göras. Vidare yttrades följande. Det framgick att Rune E hade besiktigat husbilen två gånger, men att ingen mer ingående undersökning gjorts. Rune E:s hustru hade tyckt sig känna en mögellukt i husbilen vilket i sig torde ha gjort en mer omsorgsfull undersökning påkallad. Men rektionen från Bengt R var både lugnande och bagatelliserande - Bengt R hänvisade kort bara till att den omständigheten att husbilen stått inomhus under vintern nog var orsaken till lukten. Bengt R hade tydligen heller inte någon kännedom om att det funnits fuktskador i husbilen. Konklusionen blev att omständigheterna därför inte kunde anses ha varit sådana att Rune E med anledning av sin undersökning och de samtal som förts med Bengt R borde ha märkt de omfattande fuktskadorna som senare visat sig föreligga. 20 § 2 st köplagen utgjorde därför inget hinder för köparen att använda sig av 19 § 1 st 3 samma lag. Bengt R förpliktades att mot återfående av en husbil till Rune E utge SEK 110 000 jämte ränta.

Egen kommentar

Generellt kan det antas att en misstanke om fel utökar köparens undersökningsplikt. Om en köpare undersökt varan före köpet eller utan godtagbar anledning underlåtit att följa säljarens uppmaning att undersöka varan, får han inte som fel åberopa vad han borde ha märkt vid undersökningen, om inte säljaren handlat i strid mot tro och heder. NJA 1996 s 598 tycks ange att undersökningsskyldighetens omfattning kan påverkas av exempelvis säljarens uttalanden i samband med undersökningen - vilket ter sig naturligt. Om en säljare faktiskt inte vet att fel föreligger i sin egen vara och om köparen borde misstänka ett fel men får betryggande information från säljaren, vem har då bördan för att ta reda på om fel föreligger? Det torde då ligga i säljarens intresse att undersöka saken. I det aktuella fallet tycks Högsta domstolens ståndpunkt ange att säljaren har den bördan att undersöka sin egen vara; den tvistiga situationen hade ju lösts om antingen säljaren eller köparen genomfört en mer noggrann inspektion av husbilen efter den andra besiktningen. En motsatt lösning hade inneburit att Rune E haft en allmän skyldighet att undersöka den köpta varan – vilket enligt köplagen en köpare inte har.